När en skapar naturkatastrofer genom att bara finnas

Onsdag, jobb. 
 
Är så stressad. Dagar innan sommarlovet innebär brutna rutiner. Inställda saker, nya saker, onödiga saker. Blir så fruktansvärt stressad. Varför inbillar sig folk att rutiner är till för att brytas. Det är ju det värsta. Var är tryggheten? 
 
Kalas. Många människor. Mat. Prat. Ögonkontakt. Eller snarare ingen ögonkontakt. Dricka för fort. Allt låter ju så bra då. Ångest. Tankar någon annanstans. Hur stavar en ens det ordet. Någonannanstans? Någon annan stans? Sansa mig. 
Vad ska du göra till hösten? Skammen. Den ologiska.
Inte vara kvar här. Får se hur det blir. Vill inte verka som något annat. Än jag är. Vill inte skapa vackra bilder. Jag är ju en enda stor naturkatastrof.
 

Kommentera här: