Den stora filmguiden

Den här filmguiden skulle publicerats förra sommaren, men är fortfarande aktuell. Förlåt.
 
Filmer som jag tycker folk borde se, kategoriserade utifrån sinnesstämning istället för genre då filmer ur samma genre kan ge helt olika känslor. Här ser ni därmed nästan alla mina favoritfilmer, vilket är väldigt många (9 x 6 = 54 stycken mer exakt). Varning för långt inlägg.
 
 
 
 

 
 
The Prestige ♦ Hanna ♦ The Dark Knight ♦ Snatch ♦ Kingsman: The Secret Service ♦ The Dark Knight Rises ♦ Reservoir Dogs ♦ Pulp Fiction ♦ Inglorious Basterds
 
 
Alla dessa filmer har enligt mig spänningen, dramat, våldet och djupet som gör att en nästan aldrig tröttnar på att se dem. På den understa raden kan en skymta tre av Quentin Tarantinos mästerverk där det enligt mig är allra tydligast vad som skiljer en bra actionrulle från en dålig. Alla tre filmer innehåller den perfekta balansen av mörkt och ljust, och de utmanar ens tankar om vad godhet kontra ondska verkligen är. Mycket bra musiksättning och Tarantinos lek med ljud, bild och kronologi får mig alltid på fall. Reservoir Dogs är en väldigt speciell one location-gangsterfilm där handligen snarare utspelar sig inuti huvudkaraktärerna än visuellt sett, även om filmen börjar väldigt dramatiskt. Inglorious Basterds är en intressant och hemsk, kul, spännande skildring av 1940-talet.
 
Självklart måste lite hjältedåd sättas in i form av Christopher Nolans The Dark Knight och The Dark Knight Rises, den enda superhjältefilmen som inte är överklyschig eller gör att jag känner mig som cirka 11 år gammal. The Dark Knight (ja, en kan börja med film nr 2 i Nolans triologi om Batman för så komplicerad handling är det inte + den är den allra bästa av alla tre filmerna) var den första filmen av Christopher Nolan som jag såg, och den första filmen jag såg efter att mitt filmintresse hade väckts. Jag googlade runt och nästan överallt fanns denna film på listor över "filmer du måste se". Jag tyckte den verkade lagom avancerad och spännande så jag såg den en vacker dag och sen var jag fast.
 
Även The Prestige är gjord av Nolan och även om den kanske inte är en renodlad actionfilm så tycker jag att mystiken och spänningen är så perfekt att den fick en plats här. Fun fact är att när jag för första gången var hemma hos min nuvarande pojkvän på "filmdejt" var det denna film vi såg, kanske därför den fick en plats här, inte helt objektivt då. Hehe.
 
De mest udda filmerna är nog Hanna, Pulp Fiction samt Snatch, dessa tre förflyttar sig också i ett relativt högt tempo vilket kan vara en hit eller miss för olika personer.
Gillar Hanna på grund av riktigt cool tjej i huvudrollen som är lite robot och människa samtidigt. Svårt att förklara. Saoirse Ronan spelar henne så tveklöst äkta och fint.
Pulp Fiction måste ses för att bli förstådd. Förlåt för onödig och dryg info.
Snatch är en slags gangsterfilm. Diamanter, pengar, boxning. Hela köret. Brad Pitt pratar rolig dialekt. Värt.
Kingsman: The Secret Service är kort beskrivet så som en James Bond-film skulle sett ut om Quentin Tarantino eller någon annan quirky regissör hade gjort den. Full av action, vapen, ljus och dunder, men också tokiga karaktärer och fyndiga dialoger.
 
 
 

 
 
The Number 23 ♦ The Ring ♦ Saw ♦ Black Swan ♦ Let the Right One In (sv. Låt den rätte komma in)  ♦ The Silence of the Lambs ♦ Shutter Island ♦ The Conjuring ♦ The Babadook
 
 
 Min absoluta favorit bland de här fasansfulla styckena är Låt den rätte komma in, ja den är svensk! Det finns även en amerikansk version i vilken Chloe Moretz spelar en av två huvudroller, men den amerikanska versionen är inte alls lika bra som den svenska och fångar inte det fasansfullt mörka på samma sätt. Filmen är baserad på boken av John Ajvide Lindqvist och skildrar mötet mellan den sköra pojken Oskar och den mystiska flickan(eller?) Eli. Den genomträngande ondskan, nästan ångestladdade, genomsyrar hela filmen och även om en kanske inte behöver utsättas för jump scares och överdrivet mycket blod och inälvor är det något med denna film som aldrig kommer lämna mitt sinne. Skräck när det är som vackrast.
 
I övrigt finns det några fina guldkorn här, självklart klassikerna The Ring, Saw (vet ej varför Saw har fått så dåligt rykte? Det är ju enbart de senaste filmerna som är helt substanslösa) och Silence of The Lambs. Tre rätt olika filmer men som har etsat sig fast i mitt minne. The Ring var mycket mer än jag först trodde, jag hade rätt låga förväntningar om denna film men i själva verket var den riktigt läskig, med bra klippning, fint foto och effektfulla "hoppa till"-scener. Saw är läskig på ett annat sätt, det är någonting som ligger och gnager hela tiden och ångesten hos de instängda personerna lämnar en inte i första taget, snyggt användande av splatter. Moralkakorna i Saw är lite småkladdiga men det är åtminstone någonting annat än hjärndött slaktande. Silence of the Lambs är ju bara för verklighetstrogen och psykande så ingen kan väl lämnas oberörd av den filmen. Cool kvinnlig hjälte i form av Jodie Foster och superobehaglig Hannibal Lecter som porträtteras ypperligt av Anthony Hopkins (har fortfarande svårt att se Hopkins i andra filmer, han känns inte pålitlig).
 
Två nyare renodlade skräckfilmer är The Conjuring och The Babadook, två av ytterst få bra skräckfilmer som gjorts under 2010-talet. The Conjuring bjuder på demonisk aktivitet bland en familj i 70-talsmiljö i läskigt hus. En klassisk skräckhandling egentligen, men denna har något mer. Dels ska den vara baserad på en verklig historia (karaktärerna Ed och Lorraine Warren har funnits på riktigt, Lorraine lever fortfarande tror jag), vilket självklart bidrar till läskighetsfaktorn, men det är något med regissören James Wan's (som även regisserade Saw) filmmakeri som fångar ens intresse längre än enbart när det kommer till de extremt hemska händelserna. Kanske är det den vemodiga stämningen som lägger sig som ett filter på hela filmen, kanske är det scenen där Lorraine och Ed säger att "det mesta går förklara på ett logiskt sätt" för en vettskrämd person som tror hens hus är hemsökt istället för att så klyschigt spä på tanken om att allt underligt som sker måste ha en övernaturlig förklaring, kanske är det användandet av total tystnad mitt i terrorn som gör det. Jag vet inte.
The Babadook är en mer kontemporär skildring som visar ruinerna efter en makes och pappas dödsfall. Tycker om denna då den lätt kan kopplas till verkligheten och människors egna demoner som skuld, sorg och ilska efter tragiska händelser. Dessutom är den skitläskig. Se den.
 
Så till de tre sista filmerna, tre filmer jag skulle kalla "mental breakdown"-skräckisar. The Number 23, Black Swan och Shutter Island har nämligen det mänskliga psyket och dess skörhet gemensamt. Vad händer när en människa blir besatt av någonting? Vad händer om denna människa blir så manisk att hen kan gå hur långt som helst för att uppnå sitt mål eller för att hitta någon slags sanning? Vad är rätt, vad är sant? Vare sig det gäller apokalyptiska siffer-konspirationsteorier, övermäktiga dansprestationer eller tvivlet på sitt eget psyke. Dessa filmer kommer visa dig vad besatthet gör med människor. Nästan för tydligt.
 
 
 
 

 
 
Her ♦ Like Crazy ♦ Brokeback Mountain ♦ Submarine ♦ Titanic ♦ Eternal Sunshine of the Spotless Mind ♦ Carol ♦ Moonrise Kingdom ♦ 500 Days of Summer
 
Den gulliga lilla romantikhörnan hittas här. Nej, jag utlovar inte "så levde de lyckliga i alla sina dagar"-slut eller smärtfria kärlekshistorier, men vem vill ha det helt okomplicerat egentligen?
Her är en fin skildring av hur kärlekshistorier skulle kunna komma att se ut i framtiden, huvudkaraktären Theodore blir nämligen förälskad i sitt intelligenta operativsystem, rösten "Samantha". Det låter mer onaturligt än det sedan visar sig i filmen, efter ett tag tänker en inte längre på det faktum att Samantha bara mer eller mindre är en robot och Joaquin Phoenix är precis så känslig och sårbar som jag tror alla som någonsin varit kära kan känna igen. Jag tycker även om hur en inte kan vara helt säker på om allt verkligen händer eller om det är Theodore själv som upplever det i sitt inre.
 
 Nästan alla tycker ju om förbjuden kärlek så här finns det tre exemplar av den sorten, nämligen Titanic, Carol och Brokeback Mountain. Den klassiska historien om fattiglappen Jack och rikemansdottern Rose har väl väldigt få människor missat, men det är så vackert och mäktigt att den helt enkelt inte kunde utelämnas. I Carol träffar det drömmande butiksbiträdet Therése Belivet den vackra rikemansdamen Carol Aird. Kärlekskänslor blommar upp och plötsligt befinner sig Therése och Carol på riktigt hal is. Inte enbart på grund av att deras homosexuella kärlek uppstått mitt i 50-talets USA, utan också för att Carol samtidigt genomgår en svår skilsmässa medan Therése själv befinner sig i ett förhållande med den ganska snälle men rätt okarismatiske Richard. En fin och långsamt trevande film, precis som kärlek kan vara.
Även Brokeback Mountain utspelar sig för några årtionden sedan i USA där två män inleder en minst sagt kontroversiell relation med varandra. Ennis Del Mar och Jake Twist porträtteras så fint och ärligt av Heath Ledger och Jake Gyllenhaal att det nästan är svårt att inse att det bara är en film. Här blandas de klassiska kärleksscenerna med brutal sanning, om både livet och situationen för homosexuella under historien. Det är rått, kallt, varmt, känsligt. Allt på samma gång.
 
Jojo-kärlek kan en nog kalla det fenomen som följande två filmer skildrar. Denna eviga berg-och-dal-bana som vissa kärlekspar aldrig tycks få stopp på, eller så tar det slut, eller inte. I Like Crazy och 500 Days of Summer kastar en sig från hopp till förtvivlan i ryslig fart. En blir som en tredje part i dramat och till slut vet jag nog inte vad jag känner. "Det kanske är bäst såhär ändå, fast nej kanske..." kommer jag på mig själv med att tänka när jag ser hur relationen mellan Tom och Summer i ena stunden dalar för att i nästa kännas som att ingenting i hela världen kan skilja dem åt. Vad gör en när en vill vara ihop med någon som inte ens tror på kärlek? Måste människor tro på kärlek för att de facto leva ut den?
Like Crazy visar hur kärlek kan få en att tappa omdömet totalt. Så mycket att en stannar för länge när ens visum gått ut. Så mycket att en måste skiljas från sin kärlek på obestämd tid. En hel atlant bort. Jacob blir kvar i USA medan Anna tvingas ut därifrån till sitt hem i England. I början känns allt meningslöst, jag förstod inte ens varför jag fortsatte se filmen "Här tar det ju slut?" tänkte jag. Men då gör regissören Drake Doremus något ofantligt taskigt, han ger en hopp. De kan ju gifta sig! Distansförhållanden kan fungera! Det löser sig! Fast vänta egentligen är ju han grannen i London rätt trevlig? Hon Samantha från möbeldesignsjobbet passar kanske bättre ändå... Ja ni hör ju vad tankarna och hjärtat svänger när en tittar på denna film. Hjärtskärande och vackert. Nästan gråt-garanti.
 
Sen är det bara de mer svårdefinierade kvar: Moonrise Kingdom(som jag redan skrivit om), Submarine och Eternal Sunshine of the Spotless Mind.
Förutom snyggt foto och härliga karaktärer är Submarine en frisk fläkt bland alla olika tonårsfilmer som behandlar ämnet kärlek. Den visar det kaos en lever i som tonåring, familjen spelar roll, kompisar spelar roll. Den visar att kärleken kanske inte är oövervinnerlig hela tiden. Den visar hur människor väljer att avsluta något innan det ens börjat, på grund av rädsla. Blandningen av sentimentalitet och det raka motsatta är oerhört fångande.
Jag tror många människor som varit med om ett svårt uppbrott någon gång önskar att de kunde radera alla minnen av deras före detta. Well, i Eternal Sunshine of the Spotless Mind gör huvudkaraktären Joels flickvän just det. Uppriven av sorg försöker Joel leta upp företaget och göra det samma, men mitt inne i proceduren trollbinds Joel av de minnen han tidigare velat förstöra. Han kommer ihåg varför han älskade henne från första början. Starka insatser av Jim Carrey och Kate Winslet i denna film. Svårt att förklara den mer än såhär egentligen men vacker är den. Och jobbig. Och Svår. Och tragisk. Men vacker.
 
 
 

 
 
Juno ♦ Chocolat ♦ Clueless ♦ It's Kind of A Funny Story ♦ Walt Disney's Alice in Wonderland ♦ Scott Pilgrim vs. the World ♦ The Perks of Being a Wallflower ♦ Inside Out ♦ Charlie And the Chocolate Factory
 
Sådana här filmer behöver ju alla någon gång i livet, roliga filmer, filmer där hjälten faktiskt segrar och där en kan gotta sig i ett lyckligt slut.
Till att börja med kan jag nämna de oskyldiga barnfilmerna; Alice in Wonderland (den tecknade från 1951, viktigt!), Inside Out samt Charlie and the Chocolate Factory.
Jag tror de flesta redan vet storyn med Alice, hur hon drömmer sig bort till en fantastisk värld där allt verkar vara möjligt. De lustiga karaktärerna är oändliga och miljön nästan psykedelisk. Gillar Alice jättemycket, hon är så modig, nyfiken och häftig och jag har tyckt om denna film sedan jag var riktigt liten men tycker fortfarande den är superunderhållande. Mys och skratt-faktor utlovas.
Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring nya pixar-filmer men Inside Out träffade verkligen rätt i hjärtat, även om huvudkaraktären är typ 10 år kan jag känna igen mig så himla mycket i hennes tankar och känslor. För att inte tala om bara det faktum att känslorna själva är karaktärer, jag hörde någonstans att denna film hade använts inom barnpsykiatrin och jag kan verkligen förstå varför då den är extremt pedagogisk och underhållande på samma gång. Gillar att Disney blir allt mer genuskritiska dessutom (huvudkaraktären Rileys största intresse är hockey till exempel). Perfekt film att ha om en ska vara barnvakt kan jag tänka mig haha.
Även Charlie and the Chocolate Factory är en mycket barnvänlig klassiker som jag nog aldrig kommer tröttna på, det visuella är så otroligt häftigt och lika gripande som själva storyn i sig. Johnny Depp är otroligt kul att både lyssna och se på, hans timing är på topp under hela filmen och han känns verkligen som en sagofigur. Detta i kombination med att den gullige fattige pojken Charlie charmar sönder allt och alla gör verkligen den här filmen till ett enda mysigt äventyr, utan att bli för käckt och sorgefritt. De enda minuspoängen är: 1. Den tjocke pojken som ska komma från Tyskland porträtteras på ett sätt som jag tycker kan räknas som fatshaming. Samt 2. Att de enda två flickorna i barngruppen "låtsas" bli vänner fast ler hånfullt åt varandra när den andra inte ser = filmen bekräftar normen att kvinnor inte kan hålla sams och går bakom varandras ryggar hela tiden.
 
Nästa underkategori får nog bli "roliga tonårsfilmer". Alltså Scott Pilgrim vs. the World och Clueless.
Scott Pilgrim är en riktigt speciell film med datorspels-feeling. Michael Cera spelar en awkward ung kille (som alltid, lol) som heter Scott Pilgrim. Han spelar i ett band och på en fest träffar han den mystiske Ramona Flowers och bli pangkär direkt. Kärlekshistorien blir dock inte fullt så okomplicerad som Scott kanske hade trott utan det uppdagas att han måste besegra hennes "seven evil exes" för att vinna hennes hjärta. Så himla kul koncept att kombinera det mänskliga och dator/tv-spel. Dessutom är alla karaktärer som seriefigurer, otroligt genomtänkta både visuellt och personlighetsmässigt. Den här filmen borde typ alla se!
Clueless är verkligen den film jag kan se oavsett vilken känsla jag har i kroppen egentligen, men det genomgående temat är väl att den får mig att bli glad. Den här filmen är enligt mig den bästa tonårs-skol-komedin som gjorts under 90-talet. Huvudkaraktären, överklasstjejen Cher, är en sån klyscha att allt hon säger blir roligt utan att filmen driver med tonårstjejer i övrigt, det blir snarare en omvänd effekt där jag tror regissören Amy Heckerling har velat uppmärksamma hur tonårstjejer oftast har porträtterats i film under historiens gång - som dumma och ytliga materialister. Cher är egentligen rätt osympatisk och taskig i första delen av filmen, men ändå gillar en henne direkt, jag vet inte vad det är men något charmar sönder en. Hade jag gått i hennes High School hade jag lätt varit kär i henne. Handlingen i sig är kort beskrivet en historia om vänskap och kärlek, där Cher och hennes bästis Dionne tar den nyinflyttade tjejen Tai till sig. Allt är tänkt med välmening, men snart krockar Tais mer street-smarta personlighet med Cher och Dionnes inbillade snofsiga regler om hur en ska bete sig och se ut, vilket resulterar i oanade konsekvenser. Den här filmen ger kvinnlig vänskap och tonår när det är som roligast.
 
Avdelningen "tonåringar med troubles" kommer här. Juno, It's Kind of a Funny Story och The Perks of Being a Wallflower är exempel på filmer där allt inte behöver vara lyckliga gatan hela tiden för att det ska sluta bra. Härligt ändå när verkligheten faktiskt ser ut så. Mycket kan se mörkt ut men det behöver inte göra det för all framtid, saker kan lösa sig, du är starkare än du tror. Och så vidare.
Juno är ju en så härlig film, vem kan egentligen motstå Junos charm, intelligens och humor. Hon blir alltså gravid som 16-åring och ställs självklart inför en hel del val. Abort eller behålla, adoption eller behålla, vara ihop eller inte? Juno känns så himla vuxen i vissa stunder men sedan påminns en om hennes unga ålder, älskar blandningen av högt och lågt, humor och mörker.
It's Kind of a Funny Story såg jag för första gången för kanske 5 år sedan. Handlar om Craig, en deprimerad kille som får nog och skriver in sig på en psykavdelning. På avdelningen träffar han en hel del udda och roliga karaktärer som den snälle Booby och coola Noelle. Det är lite som en modern variant av Gökboet, för tonåringar.
I The Perks of Being a Wallflower får en följa Charlie som är en introvert, blyg och tyst kille som precis ska börja sitt första nervösa år på High School. Av en slump träffar Charlie de två sistaårseleverna Sam (som spelas av Emma Watson!) och hennes styvbror Patrick, de börjar umgås och plötsligt är Charlie med om äventyr i form av fuldans på bal, pot brownies och hjärtliga bekännelser. Samtidigt visas tillbakablickar som ger ledtrådar om Charlies förflutna, vilket inte är helt vackert. Den här filmen har den perfekta balansen av drama, kärlek, humor och vänskap, och även om det kan se mörkt ut i stunder lämnar filmen dig med ett leende på läpparna.
 
Sist men absolut inte minst, mysfaktorn är 100% hela tiden, miljöerna är otroligt vackra, personerna så speciella och fina - självklart pratar jag om Chocolat. Den coola kvinnan Vianne Rocher reser dit vinden tar henne med hennes dotter Anouk. En dag kommer hon till en fransk liten by och öppnar en chokladbutik, till vissa byinvånares stora missnöje, då hon öppnar butiken mitt under fastan. Vianne får kämpa mot både glåpord, rykten och själva borgmästaren, men det är inte alla som är emot henne. Hon träffar en hel del olika människor vilket ger konsekvenser, både bra och dåliga. Den här filmen må se ut att enbart bestå av romantik(om en dömer filmen efter omslaget så att säga) men det är mycket mer än så, det blir spänning, humor, coola tanter (Judi Dench) och en massa choklad. Kort sagt några av de bästa sakerna en kan ha i en film. Men obs på att en nästan måste ha choklad till hands för att se denna, annars blir suget nästan för stort.
 
 
 
 

 
American Beauty ♦ Dallas Buyers Club ♦ Palo Alto ♦ Lilya 4-ever (sv. Lilja 4-ever) ♦ Short Term 12 ♦ Girl, Interrupted ♦ Fish Tank ♦ Lost in Translation ♦ Trainspotting
 
 
Här är sådana här filmer som min mamma skulle rynkat på näsan åt för att de nästan är för verkliga med all ångest, elände och smärta som skildras "Äsch, titta på något roligare istället". Men en kan vara lugn, alla dessa filmer är inte nödvändigtvis sorgliga filmer som gör att det gör sådär jobbigt ont i hjärtat. Vissa av dessa har inslag av humor, och kan frambringa positiva känslor som ilska över orättvisor och så vidare.
 
Nåväl, jag tror jag börjar med "deppigt i amerikanska förorter". Klassikern American Beauty och de lite nyare Short Term 12 samtPalo Alto fick sina platser på grund av det händelserika i det händelselösa. Ni vet nog hur jag menar, såna filmer där det nästan gör ont för en känner igen så mycket och där saker bara verkar ligga och bubbla under ytan tills de spricker. Jag tycker liksom om hur filmerna synliggör människor och fenomen som verkar glömmas bort idag. Pissiga relationer, ålderskriser och ångest i American Beauty, resultaten av att vara ett oyckligt lottat barn i Short Term 12 och vad det gör med en när en arbetar med tragiska livsöden, längtan till att revoltera, skrika, gråta, bli kär, inte bry sig, bry sig jättemycket och den fina skiljelinjen mellan tonår och åldrande i Palo Alto.
 
Tre andra fulfina filmer här är tre filmer som speglar den tragiska verkligheten för många tonårstjejer runtom i världen. Girl, Interrupted, Lilya(eller Lilja) 4-ever och Fish Tank har några saker gemensamt, bland annat att huvudrollen porträtterar tre olika men ändå lika tjejer. I Girl, Interrupted får en följa Susanna som lider av psykisk ohälsa och läggs in på ett behandlingshem efter ett misstänkt självmordsförsök. Väl inne på hemmet får hon diagnosen borderline och träffar den turbulenta patienten Lisa, de blir vänner och sedan blir filmen en berg och dal-bana av känslor och händelser. Filmen ska förvisso utspela sig under 60-talet men jag tycker ändå att den säger en hel del om hur kvinnor och personer med mental ohälsa blir bemötta i samhället även idag. Lilja 4-ever är ungefär en av de mest tragiska filmerna som finns men den är ändå nyttig okej! Lukas Moodysson gör ett hjärtskärande konstverk av den äckliga människohandeln, finns egentligen inte så mycket att säga mer förutom att du kommer vilja stampa foten i golvet och drämma näven i bordet av frustration. 
I Essex, England utspelar sig Fish Tank och den missförstådda, känsliga men aggressiva Mia drömmer sig bort till en värld där hon kan försörja sig på det hon älskar - att dansa. Hon bor med sin alkoholiserade mamma och lillasyster, och en dag släpar mamman hem en ny pojkvän. Det är väl ingen stor sak i sig, men pojkvännen är inte riktigt som vem som helst. En film som visar en djupare dimension av "stökiga flickor". Se den.
 
De sista tre filmerna jag tar upp här är en blandad kompott, Dallas Buyers Club, Lost in Translation och Trainspotting. Dallas Buyers Club visar den sanna berättelsen om hur den lite småsvinige Ron Woodroof under 80-talets homofobiska amerikanska söder insjuknar i HIV. Han vägrar acceptera sin dödsdom och börjar kämpa för AIDS-sjuka genom att smuggla medicin och startar en rörelse med den nyfunna vännen Rayon. 
Mitt i färgglada Tokyo ligger Charlotte på ett hotellrum medan hennes coole kändisfotograf till man är ute på jobb ungefär hela tiden. Samtidigt sitter på samma hotell Bob Harris, en avdankad skådis, och tillbringar åtskilliga timmar i hotellbaren när han inte gör förödmjukande reklamjobb för japanska whiskey-sorter. Trots att de tycks komma från olika världar vad gäller intressen och ålder, så förenas Charlotte och Bob där på hotellet och förbjudna känslor kommer fram. Gillar verkligen kontrasten mellan den grå stämningen hos de båda huvudpersonerna och allt det häftiga och färgglada i Tokyo.
Sist ut är Trainspotting, en rulle som ska utspela sig i 80-talets Edinburgh och visa den unge huvudkaraktären Mark Rentons försök till att bli ren från sitt heroinmissbruk. Vilket inte blir helt lätt, såklart. Filmen innehåller en del svart humor men allvaret ligger hela tiden nära till hands. Jag tycker dessutom om hur filmen inte bara visar misären med droger, hur fruktansvärt det är och hur allting blir frid och fröjd när en har tagit sig ur ett missbruk. Filmen visar en mer nyanserad, mer verklighetstrogen bild där Mark får kämpa med gamla skadliga relationer, mot abstinens, mot suget att släppa taget om sitt eget liv och glömma allt som heter ansvar. 
 
 
 

 
Inception ♦ Enter the Void ♦ Memento ♦ The Machinist ♦ Interstellar ♦ Donnie Darko ♦ Requiem For a Dream ♦ Matrix ♦ Fight Club
 
 
Sista gruppen av filmen, wooh! 
Jag vet inte riktigt hur dessa ska katogeriseras mer än att dessa filmer hör till mina absoluta favoriter, speciellt Interstellar. Denna pärla skapad av Christopher Nolan kan tyckas vara en sådan där typisk action-rymd-rulle som det finns (eventuellt) för många av redan, men denna film har något mer. Vemodet, den verkliga framtidsskildringen, relationerna mellan alla karaktärer. Den här filmen får en att tappa andan. Faktum är att den har något för alla, vilket gjorde den svår att placera i dessa kategorier. Även Matrix stämmer överens med denna beskrivning, även om den är snäppet *coolare*, men fortfarande hisnande i sin historia. Varning för eventuell existentiell ångest, om en har svårt för att tänka exempelvis på döden/rymden/livet i för stora mått. Inception är ett tredje exempel på en film där man fint balanserar action, relationer, kärlek och existentiella frågor, den utforskar drömvärlden och dess kraft.
 
Lite mörkare är filmerna Enter the Void, Donnie Darko och The Machinist, varav den förstnämnda skildrar en upplevelse av livet/existensen efter döden, den andra en kuslig variant av tidsresor och den tredje konsekvenserna av insomnia och hur livet kan falla samman totalt. Klassikerna Requiem for a Dream, Memento och Fight Club behöver väl knappast några större presentationer. Dessa filmer visar också olika typer av mänskligt förfall. Drogernas vidriga verklighet, visat på både ett traditionellt sätt (ung pojke och ung kvinna) och ett nytt sätt (äldre dam blir piller-beroende) skildras fulvackert i Requiem for a dream, även kul för den som gillar Jared Leto som ju är både musikalisk och skådespelar-talang. Memento är en av Christopher Nolans tidigare filmer, vilket bådar gott enbart av den anledningen, den visar hur som helst en labyrint av minnen hos en man som drabbats av minnesförlust, eller beror allt på hans ångest och förträngning av det otänkbara? Eller både och? Fight Club är onekligen en *cool film* för den som gillar våld och spänning, men ingen undgår nog missa det djupare bakomliggande budskapet, samhällskritiken, de smarta samtidsreferenserna, och ohållbarheten i det hela.

Kommentarer:

1 Linnea Aurora:

skriven

Älskar detta inlägg, och att prata/läsa om film!! Flera stycken jag icke har sett + Submarine är en av mina favoritfilmer någonsin! Om du får tillfälle någon gång- se Zazie dans le Metro, om en flicka som åker till sin uncle i Paris och allt hon hittar på där- mycket bra!

Svar: Submarine är såå bra!Åh ska kolla upp den filmen!!
vitblomma.blo.gg

Kommentera här: