Tankar och minuter

 
◊ Undrar om han vet att han inte har knäppt skjortan hela vägen, vet han att jag äcklas av honom, behöver han ens bry sig? (Han är man)
 
◊ Finns det i själva verket i mitt inre bara ren cynism och förakt för alla som står mig närmast, är jag inte mänsklig, inte förmögen att skapa emotionella band, på riktigt? (Det verkar nämligen så) 
 
◊ Vegetarian istället för självsvält? Försöker granska mig själv, mina innersta tankar och se om kontrollbehovet fortfarande finns där, om en gränsdragning har ersatt en annan. (Självklart din idiot) 
 
◊ Speglarna (varför). Bara två ögon, en näsa, en mun, blek och prickig hud som stirrar tillbaka. Det är inte jag. Det är jag, min uppenbarelse, mitt väsen, men inte jag. Tar bort den där bilden, den som hade likes och kommentarer, äcklas av mig själv. (Påminner om den 5 år gamla känslan)
 
 ◊ Återigen ilskan, inåtvänd, ensam, vill vara ensam, vill inte träffa någon, nej, ingeningeningen säger jag. (Håll t y s t)
 
◊ Per automatik-mornarna. Dagarna rasar förbi, jag carpar ingen-fucking-ting. (Inte vara otacksam nu lille du)
 
◊ Magen, hjärtat, hjärnan som kniper. Lungorna kippar efter andan. (Ohållbart)
 
 
 

Kommentera här: