One night to be confused

Varje kväll samma tomhet. Får varje dag att gå genom längtan till något annat, ibland vet jag (eller hittar på) vad jag eftersträvar, ibland kan jag inte ens förmå mig att se vad det där andra är, men jag sätter det fortfarande som ett mål. 
Jag tvättar utsidan och täcker det gamla och fula och tragiska. Tror att det på något magiskt sätt ska absoberas av mitt inre, att det gamla och fula och tragiska plötsligt ska försvinna och ersättas av det konstgjorda nya fina. 
Jag försöker formulera i ord men det kommer bara ut som klyschor och bortviftanden, det är inte som att jag vill ha hjälp ens när jag ber om den, "Jag drunknar men det går bra tack ändå för att du lyssnade". 
 
 
 
 
 

Kommentera här: